|
|
En nyligen avslutad överprövning av en funktionsupphandling leder till
funderingar över hur framtida överprövningar kan komma att hanteras.
Upphandlingen rörde en ny funktion för en bostadsstiftelse i Solna; väktare
skulle nattetid befinna sig i bostadsområdena och skapa trygghet och minska
skadegörelse.
Denna upphandling har nu efter ca två års manglande i olika instanser
avgjorts.
Efter prövning av inkomna anbud återstod tre företag. Vart och ett inbjöds
att göra en presentation av sitt förslag. Priset för genomförande av
tjänsten lämnades separat och öppnades först efter presentationerna.
Presentationerna värderades och ingick därefter, tillsammans med priset, i
den totala bedömningen av anbudet. Det ska sägas att priset för tjänsten
endast skilde marginellt mellan de tre företagen.
 Ett
av de deltagande företag överklagade utfallet till Länsrätten. Företaget
hävdade att det fanns oklarheter i hur värderingen skulle göras
och vad som skulle värderas. Länsrätten dömde att presentationerna skulle
göras om, med nya personer engagerade för att genomföra värderingen. Så
skedde också. Resultatet blev denna gång ett annat. Det företag som efter
den första presentationen placerats som nr 1, placerades nu som nr 3, den
tidigare trean blev
nu etta.
Nu överklagade trean (den tidigare vinnaren) upphandlingen, med motiveringen
att hela upphandlingen strider mot LOU, eftersom likabehandlingsprincipen
kränkts då de tre kandidaterna inte framträtt samtidigt och turordningen
kunnat påverka utfallet.
Länsrätten tillbakavisade överklagandet.
I ett uttalande sa man att värderingen varit korrekt. Samtidigt gjorde
emellertid Länsrätten en egen prövning, s k ex officio prövning, av
delar i det poängformulär som legat till grund för värderingarna. Efter
denna prövning meddelade Länsrätten att upphandlingen skulle göras om. Den
upphandlande enheten hade inte rätt att yttra sig i fallet.
För att överklaga domen gick ärendet till nästa instans, Kammarrätten, som
ansåg att Länsrättens ex officio prövning var felaktig. Kammarrätten valde
dock att föra målet tillbaka till Länsrätten utan att pröva det i sak. I
Länsrätten gavs nu en möjlighet för det företag som ursprungligen överklagat
ärendet att åberopa ex officio detaljer såsom egen sak för prövning.
Kammarrättens handläggning överklagades och s k prövotillstånd begärdes hos
Regeringsrätten, gällande huruvida en part som överklagat en upphandling i
ett senare skede ska kunna åberopa förhållanden som en prövoinstans infört i
målet och anföra dessa som egen talan. Regeringsrätten kom, efter lång
väntan, fram till att inte bevilja prövningstillstånd. Det innebär att man
nu befinner sig i utgångsläget, d v s upphandlingen ska göras om.
Hanteringen av ärendet i de rättsliga instanserna lämnar en hel del i övrigt
att önska. Dessutom har den inneburit förseningar i upphandlingen av den
önskade tjänsten och kraftiga kostnadsökningar (i form av advokater för den
rättsliga prövningen och konsulter för den nya upphandlingen) för den
upphandlande parten.
Leif Stenman
|
|
